Träningsmusik

Ackordet F är för nybörjare på gitarr lite svårare att spela än de andra vanliga ackorden. Trots det är F-dur ett av de mest förekommande ackorden i populärmusik. Det här ackordet är för gitarrister ofta det första barréackord man lär sig att ta. Barréackord innebär att man lägger pekfingret över hela gitarrhalsen på ett band – i det här fallet det första.

Så för att lära sig att ta ett F bör man träna upp pekfingret för att orka trycka till alla strängar ordentligt. När man lyckas med det lägger man ringfingret på tredje bandet på tredje strängen, lillfingret på samma band men på den tredje strängen, och slutligen långfingret på det andra bandet på den fjärde strängen.
För den som försöker men ändå inte lyckas träna upp pekfingret tillräckligt för att ta ett barréackord, kan man spela en ”fuskversion” av F. Fuskversionen låter nästan lika bra och är vanligt även bland professionella gitarrister, men skillnaden är att man bara spelar på 4 strängar istället för alla sex. Här börjar man med att lägga ringfingret på tredje bandet på tredje strängen, långfingret på andra bandet på fjärde strängen, sedan trycker man ner första bandet på både femte och sjätte strängen med pekfingret. Det är viktigt här att man inte träffar den första och den andra strängen när man spelar.

Tips: Om man tycker det är svårt att bara träffa de fyra nedersta strängarna kan man dämpa den första strängen med tummen och den andra strängen med ringfingret (som man har på tredje bandet på den fjärde strängen)

Även om F:et är lite krångligt att lära sig i början är det ett måste att kunna då det är ett så pass vanligt förekommande ackord. Även om själva tonarten ofta inte är F, så följer ackordet inte sällan C-dur, som kanske är den mest spelade tonarten.